Fältarbete på en skola

Skrivet av Daniel Andersson (lärare på fältkursen) och en student

I den lilla byn Hamumin, som Daniel och en student besöker söder om Varanasi, bor runt 3000 personer, både muslimska och hinduiska familjer. Byn omges av fält och tegelbruk och det är fattigt. Vi besöker en skola för att försöka studera hur man på denna skol-nivå undervisar i det vi kallar Religion och med oss har vi en ung kille som tolkar för oss. Rektorn och hennes fem anställda lärare hälsar på oss och undervisningen avstannar medan vi samtalar med personalen och barnen fnissande försöker få en glimt av oss. En av de två manliga lärarna säger att det är andra gången i barnens liv som de sett en vit människa.

Skolan har 362 elever inskrivna. 1964 konstruerades byggnaden och idag står här som sagt en skola dit elever i åldrarna sju till tio får komma varje vardag. Det fanns skrivböcker åt eleverna som användes flitigt. Varje klassrum är försett med en griffeltavla och eluttag samt – i några salar - bänkar. Utanför en dörr står det  ”computer room” vilket visar sig innehålla en dator med ett tjockt tygstycke över sig. En lärare förtäljer att de äger tjugo datorer men att nitton för tillfället är på lagning

” När jag kom in i ett klassrum med 35 elever sprang alla fram och kände på mina fötter. Först blev jag lite obekväm men sen förklarade lärarinnan att det handlar om respekt och att barnen har med sig den seden hemifrån då de utför den på sina föräldrar alla dagar på året utom när det är holi-festivalen. Till slut erbjöds vi både middag och lunch men ansåg att vi behövde ta oss vidare. När personalen ändå insisterade på ett glas läsk tackade vi ja och slog oss ner”.



Elever på en skola utanför Varanasi